Gaslight (1944)
SVENSK TITEL: Gasljus
FILMLÄNGD: 114 min
LAND: STORBRITANNIEN
NUMMER: 35
Paula (Ingrid Bergman) är systerdotter till den berömda operasångerskan Alice Alquist, som hon bor hos. När mostern mördas flyttar Paula till Italien, där hon spenderar tio år med sång- och musiklektioner. Hon blir kär i Gregory (Charles Boyer), som spelar piano under sånglektionerna. De gifter sig och han övertalar henne att flytta in i mosterns hus i London. "Man måste möta sina maror för att övervinna dem", menar han.
I huset hittar Paula ett brev till mostern, som är skrivet två dagar före mordet. Gregory blir mycket upprörd över brevet och förklarar för Paula att han inte vill att hon ska påminnas om mordet. De ställer undan mosterns saker på vinden och spikar plankor för dörren.
Men Paula känner sig bara trygg en kort tid, för mystiska saker börjar inträffa. Hon tappar saker, glömmer bort var hon lagt olika föremål, tavlor försvinner från väggarna och dyker upp på de mest besynnerliga ställen, fotsteg hörs uppe på vinden och gasljusen ökar och sjunker i styrka.
Paula inser inte att Gregory isolerar henne mer och mer. Han säger till folk att hon är sjuk, och tjänsteflickan Nancy (Angela Lansbury) ger Paula obehagskänslor. Den vänliga, gamla hushållerskan Elizabeth (Barbara Everest) är nästan döv och tror att Paula bara inbillar sig, när hon frågar om Elizabeth också hör ljud från vinden.
Den psykiska tortyren som Paula utsätts för får henne nästan att förlora tron på sig själv.
Men vad vore en äkta engelsk film från den här tiden utan "en tant som är på hugget"? Grannen (May Whitty) lägger märke till de små, små detaljerna...
Med Gasljus fick Ingrid Bergmans internationella karriär ett uppsving.
/(130)&(827)
